Paniken som slår en när man läser ett papper om och om och om igen och ändå inte förstår innehållet. Det som gör saken värre denna gång, är att det är mitt antagningsbevis för universitetet. Det som skrämmer mig mest är det faktum att jag kommer att få det förbaskat jobbigt de kommande fem åren, om jag inte ens kan förstå ett litet välkomstbrev. Massa konstiga, nya ord som jag aldrig sett på papper förut. En hel del platser jag aldrig hört talas om - samma gäller organisationer, nationer, kårer och föreläsare.
Vad jag även vet, är att nästa år kommer att bli det mest annorlunda året för mig, hittills. Jag ska lära känna en helt ny, helt annan stad. Helt främmande människor. Jag ska plugga på ett sätt jag aldrig tidigare gjort. Jag ska lämna Umeå för en stund, och det skulle inte kunna kännas bättre än vad det gör precis just nu.