man måste bära en rymd på axlarna man måste härma dom som vaknar och vet vad dom vill ha

Paniken som slår en när man läser ett papper om och om och om igen och ändå inte förstår innehållet. Det som gör saken värre denna gång, är att det är mitt antagningsbevis för universitetet. Det som skrämmer mig mest är det faktum att jag kommer att få det förbaskat jobbigt de kommande fem åren, om jag inte ens kan förstå ett litet välkomstbrev. Massa konstiga, nya ord som jag aldrig sett på papper förut. En hel del platser jag aldrig hört talas om - samma gäller organisationer, nationer, kårer och föreläsare.

Vad jag även vet, är att nästa år kommer att bli det mest annorlunda året för mig, hittills. Jag ska lära känna en helt ny, helt annan stad. Helt främmande människor. Jag ska plugga på ett sätt jag aldrig tidigare gjort. Jag ska lämna Umeå för en stund, och det skulle inte kunna kännas bättre än vad det gör precis just nu.

det känns som livet just har börjat och det blir vad jag gör det till

i och med att saker nu drastiskt kommer att förändras, har jag bestämt mig för att än en gång testa bloggandet - att försöka göra något bra av det, något som faktiskt håller längre än några ynka vinterveckor för att sedan smälta bort snabbare än snö en varm augustidag.

jag ger det ett försök. ett innerligt varmt försök. det är ju faktiskt så att jag vill skriva: jag vill skriva så mycket att fingrarna ibland skulle kunna börja blöda. jag vill skriva saker som folk kommer läsa och tycka saker om. egentligen bryr jag mig inte ett dugg om klädesplagg och läppstift och nattklubbar, så det är ingenting jag kommer ödsla någon tid på. jag vill skriva om saker jag tycker om, saker jag inte tycker om, världskrig, morotskaka& pirater. helst med kärlek, hat eller någon annan stark känsla. det är så jag vill ha det. därför kommer jag inte att ställa några frågor om vad Du vill läsa - för jag bryr mig inte. faktum är, att jag inte skulle kunna bry mig mindre.

här är det faktiskt jag som bestämmer, men jag är inte alls så arg som jag nu låter. jag är ganska snäll, om jag får säga det själv. jag tycker bara det är oerhört svårt att göra alla nöjda.